Gråtförmiddag.

Hade en sjukt tung dag här i veckan. Skulle lämna igen pappas lägenhetsnycklar och var ledsen över det. Ringde hans vaktmästare och kollade om jag kunde komma dit samma förmiddag och det gick bra för honom. Fick en sista minuten tid till att byta däck, då startade inte bilhelvetet, blev ledsen över det, pappa var alltid den som hjälpte mig med bilen. Ringde halvgråtande och hickande till pappas kompis, han kom och hjälpte mig att få igång bilen och kom iväg att byta däcken, satt sen snörvlandes hela vägen till borlänge. Gick runt i pappas tomma lägenhet och grät. Vaktmästaren kom förbi och fick nycklarna, så sorgligt och jobbigt för mig, usch, ingen rolig förmiddag precis. Ringde till Margareta och pratade lite med henne, och hon som är så klok sa att tänk vad hemskt det skulle vara om du inte var ledsen, så rätt, bra sagt!! Sandra ringde upp mig så jag grät lite med henne också. Sen var det "bara" att ta tag i dagen och försöka gå vidare... Livet är verkligen upp och nergångar, mer än jag någonsin tidigare kunnat ana.