söndag 3 juni 2012

Pappa

Två månader har redan gått sen pappa somnnade in. Konstigt att tiden bara kan rusa på och ändå stå stilla, jag hänger inte alls med. Har så många jobbiga och smärtsamma minnen från den sista tiden, men också en livstid av fina underbara minnen som jag absolut inte vill vara utan. Saknar så mycket att höra hans röst. Undrar när vi kommer ses igen.
Älskade pappa.

1 kommentar:

Eva sa...

Om du är tillräckligt öppen för omvärlden så kanske du kan upptäcka att din pappa fortfarande finns här för dig när du som mest behöver honom.
Sköt om dig. Kram