Så var vi där igen, tiden har tagit ett stort kliv, och vad jag gjort med den är lite oklart. Önskar dock att klivet varit ännu större, vill inte ha någon jul, vill inte vara med, orka med. Julafton för ett år sen var sista gången jag såg pappa som den han var, gamla vanliga friska pappa, fast han var sjuk redan då, men det visste jag inte, och hur sjuk han var visste ingen, inte ens han själv. Ska försöka ta denhär julen för vad den är, och få nya jultankar till nästa år. Charlotte ska vara med mig och fira, det ser jag däremot så mycket fram emot. Hur skulle jag klarat mig ända hit utan min älskade syster, du är guld värd!!!
Trots mitt sjukt pendlande mående mår jag iaf bättre nu än för ett antal månader sen, får se det som ett framsteg. Svårt att se framstegen när allt fortfarande är så jobbigt och tungt och stegen är så små. Jag försöker jobba, fungera, vara som vanligt, men jag får hela tiden kämpa för det, med varierat resultat. Jag gör vad jag kan och orkar, och kan inte begära mer. Skulle ibland inte vilja göra, vara, alls, men jag kämpar.
Finns också positiva saker, fantastiska fina underbara människor, och hundar :) Tackolov för dem!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar