Har kommit på att jag känner inte efter längre. Margareta frågade mig idag om jag mådde bättre eftersom jag ska köra tre pass denhär veckan, jag fick lov att tänka efter, mår jag bättre? Nej, men jag kör bara på, känner inte efter.
Johanna sa till mig häromdagen, det är så roligt att du är glad, är jag glad tänkte jag, ja kanske det, eller inte, jag känner inte efter där heller, jag bara kör. Som allt är nu så kör jag så länge jag kan och orkar, det får bära eller brista, det är väl en tidsfråga, men jag kör.
Fick en present av Margareta idag, en alla hjärtans dag-present, jag blev så glad, tack snälla!! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar